Jag har erfarenhet av både utbildningshandledning (i GSI’s familjeterapiutbildning) och verksamhetshandledning. Min styrka som handledare ligger framför allt i att handleda olika former av familjearbete. Det kan handla om öppen individ- och familjeomsorg inom socialtjänsten, institutionsvård, familjerätt, barnpsykiatri eller mer speciella ämnen som barnhabilitering.
Allra bäst fungerar min handledning i grupper som har genomgått GSI’s familjeterapiutbildning (eller åtminstone flera i gruppen har genomgått minst ett delmoment). Den gemensamma teoribyggnaden, terminologin och tankesättet betyder oerhört mycket för att kreativa processer skall komma tillstånd. Dessutom brukar en viktig effekt av vår utbildning vara att deltagarnas mod att utforska sina möjligheter och begränsningar ökar. De har även erfarenhet att granska sina kollegor – vilket ofta är en förutsättning för en aktiv handledningsgrupp.
Att våga granska sig själv och sina kollegor
Jag har erfarenhet av många handledningsgrupper där det ömsesidiga utbytet har fortsatt i flera år utan tillstymmelse till stagnation. Men jag har också erfarenhet av grupper där rädsla har hindrat deltagarna från att våga ifrågasätta sig själva och varandra, där osäkerheten framför allt skapat behov av att få bekräftelse att man gör rätt. Sådana grupper tjänar nog på att starta med team-building tills öppenheten (och därmed tryggheten) är så stor att alla tillsammans vågar utsätta sig för den granskning som handledning innebär. Lika bra som jag kan vara i en grupp är inspirerande, lika dålig kan jag vara i en grupp som präglas av försiktighet och slutenhet.
Parenteser
I en pågående handledningsgrupp kan problematiken ibland vara av sådan art att man behöver göra en parentes för att fokusera på grupprocessen eller relationerna i gruppen. Sådant tillfälligt p-gruppsarbete är för mig en helt naturlig del av handledningen, bara alla inblandade är med på det.
Andra exempel på liknande parenteser kan vara störningar i relation till organisationen (arbetsledning, politiker, andra myndigheter etc), där särskilda möten kan behöva ordnas för att lösa problematiken; personliga störningar som väckts i mötet med klienter, kollegor eller sig själv, där ett kortare inslag av egenterapi kan vara nödvändigt för att komma förbi blockeringen; kunskapsbrister som motiverar undervisnings- och träningsinslag i handledningen.
För mig som handledare ar det naturligt att arbeta med att hjälpa gruppen lösa sina problem, vilken nivå de än ligger på. Förutsättningar är förstås att alla inblandade accepterar parentesen, och att jag bedömer att jag har kapacitet att arbeta med problematiken. Ibland kan det vara bättre att konsultera någon annan. En annan förutsättning är att gruppen använder handledningen till att prata om sina egna problem, så att den inte bara blir ett forum för att uttrycka missnöje.
Grundinformation om familjen
För att få en grund för handledningen brukar jag börja med att be behandlaren rita klienternas familjekartor (genogram) och därefter beskriva familjens problemdefinitioner och mål med behandlingen. För att få en koppling mellan problem och mål brukar jag också fråga vilka resurser familjen har.
För att komplettera bakgrundsbilden ber jag behandlaren redovisa sin syn på familjens problem, resurser och mål. Definierar familjen sina problem utifrån en offerposition, eller äger familjemedlemmarna själva sina problem (så att de blir möjliga att lösa)? Är problemformuleringarna linjära eller kopplade till cirkulära processer? Använder familjen sina resurser på bästa sätt? Är familjens mål realistiska och beskrivna i beteendetermer (vad man vill klara av att göra) eller är de känslomål som man aldrig vet om man uppnår? Är målen relaterade till problemet eller helt fristående? Är familj och behandlare överens om målen?
Fokus på behandlaren
Så småningom börjar så den egentliga handledningen. Här är fokus på behandlaren. Vad är behandlarens problem? Hur kan behandlaren formulera sitt problem så att hon inte blir ett offer (för klienter, kollegor, chefer…)? Här brukar jag vara envis som en terrier, och nöjer mig inte med annat än jag-budskap, som handlar om de egna svårigheterna. Vad är sedan behandlarens mål (”Vad vill du göra?”), resurser och begränsningar (”Vad hindrar dig?”).
Alternativa handledningsformer
Ju mer mod gruppen besitter, desto större är möjligheterna att pröva på andra handledningsformer än den traditionella, där man utgår från problem i ett specifikt ärende eller en viss typ av ärenden. Jag kommer nog mest till min rätt i okonventionella handledningsformer, som direkthandledning där behandlarna tar sina klienter till handledningen, och får hjälp direkt i situationen; videohandledning där den videoinspelade sessionen kan detaljgranskas i utvalda avsnitt eller rollspelshandledning där behandlarna kan träna på svåra eller nya arbetssituationer. I stora handledningsgrupper, eller i direkthandledning, kan dessutom reflekterande team vara ett sätt att utnyttja gruppens potential.
Evaluering - kvalitetssäkring
Det mina handledningsgrupper brukar betrakta som min största tillgång är det förtroende jag inger. På en skala från 1 – 6 hade jag de tre senaste terminerna ett genomsnitt på 5,2 - men variationen är stor. I en grupp där arbetssituationen gjorde att behovet av att granska och utmana sig själva inte kom fram tillräckligt, fick jag ett så lågt värde som 4,0 medan några grupper hade medelvärden mellan 5,6 och 6,0. Självklart brukar också skattningen stiga med tiden för samarbetet.
De områden som gav näst högst värderingar var lyhördhet för gruppens behov av olika former av handledning och förmåga att fånga upp de problemformuleringar gruppen uttrycker (4,9 på en skala från 1-6 med en spridning från 3,3 till 6,0).
Den fråga som gav lägst poäng var om handledningen minskar stressen i arbetet. Här var mitt medelvärde 3,5 (fortfarande på en skala från 1-6). Flera har dock påpekat att stressen i jobbet inte kan påverkas av handledning i någon större utsträckning. Den handlar om andra faktorer.
Genomsnittet av mina genomsnittsvärden är 4,4. Spridningen i olika grupper är från 3,4 till 5,7.
På specifika frågorna fick jag ht -04 följande medelvärden av de nio grupper jag handledde:
(varje fråga har alternativ från 1 till 6)
- Klimatet i handledningsgruppen är tillåtande: 4,8
- Handledaren är lyhörd för gruppens behov av olika typer av handledning: 4,6
- Handledaren har förmåga att fånga upp de problemformuleringar gruppen uttrycker: 4,7
- Handledaren använder sig av metoder som gör hela gruppen delaktig: 4,4
- Jag känner förtroende för handledaren: 5,1
- Handledningen ger mig stöd att hantera svåra situationer i arbetet på ett konstruktivt sätt: 4,5
- Handledningen ger mig nya perspektiv och infallsvinklar: 4,6
- Handledningen ger mig insikt i hur jag handlar i olika arbetssituationer: 4,3
- Handledningen gör att jag känner mig mindre stressad i mitt arbete: 3,5
- Det som kommer fram i handledningen använder jag mig i mitt arbete: 4,2
